visual artist

Stockholm City Art Fair, den första konstnärsdrivna mässan på Kulturhuset i Stockholm

Stockholm City Art Fair var den första konstnärsdrivna mässan i Sverige. Stockholm City Art Fair presenterar 90-talets konst visades på Kulturhuset i Stockholm 1990-1991.

Vi var tretton konstnärer som använde oss av ljus, ljud, foto, skulptur, video, måleri för att åstadkomma ett allkonstverk – seriösa, kritiska konstinstallationer presenterades i kylig mässmiljö. Mässan marknadsfördes av den utomordentligt falske VD:n Lars Påhl under strikt kommersiella förtecken. Vi uppfann till och med en egen konstart: “Euroart”. Intresset och uppmärksamheten kring denna mässa blev stort då vi lyckades i vår marknadsföringsplan att föra fram Lars Påhl som en finansman på uppåtgående. Att han skulle riva Katarina Kyrka och här låta uppföra en “skyliner” för kommersiella intresssen gick ut som första nyhet i radion. Syftet med mässan var att väcka diskussioner om vem som har tolkningsföreträdet för den samtida konsten, och debatt om den alltmer kommersiellt inriktade masskulturen.
Moral 90
Vi anordnade också ett par offentliga debatter under temat Moral -90. Inbjudna var bland andra Lars O Ericsson, Syster Marianne, Mats Berggren, Ylva Johansson.
Alice Timander
Alice Timander invigde utställningen under pompa och ståt.
Medverkande konstnärer bl.a
C-Stefan Ahlenius, Annica Einarson, Mads Gamdrup, Katji Lindberg, Magnus Lundh, Bertil Mårtensson, Rikard Silwärn, Peter Uhr, Annamaria Willner.
Medverkande skådespelare
Janne Norrman.
Värdinna
Rebeckha Hydman
Fotograf
Katji Lindberg
Film
Pelle Brood
Samverkanspartners

ABF Stockholm, Statens Kulturråd, Stockholms stad / kulturförvaltningen, och LO.
Projektledare
Stockholm City Art Fair var till stor del ett kollektivt arbete men kom till på initiativ av, och under administrativ ledning av Mats Aronsson, Anna Stina Erlandsson och Henrik Teleman.

Detta var i början av 90–talet. Stockholm Art Fair regerade i Sveriges konstrike, med högkvarter i Sollentuna.

Med namnet Stockholm City Art Fair ville Lars Påhl markera en viktig symbolisk poäng: Han ville föra in konsten från periferin (förorten) till city (Ägarna till Stockholm Art Fair försökte f.ö. hindra hans framfart genom att skydda namnet, dock utan att lyckas).Stockholm City Art Fair. Vernissage. Alla var där, som man brukar säga – fotoblixtarna smattrade, limousinerna rullade fram och åter. Tidningar, radio, teve. Direktsändningar intervjuer reportage. Alice Timander invigde i full galastass.


Stockholm City Art Fair presenterar 90-talets konst visades på Kulturhuset i Stockholm 1990-1991.

Man har frågat om Lars Påhl egentligen alls har funnits. Då, i början av 90–talet, framstod han kanske för många som en resenär från framtiden. Jag minns honom i sitt esse: Elegant, välklädd, välformulerad. Han var en mycket bra ledare, han stimulerade sina anställda till engagemang och kreativitet. ”Det är först då man når resultat”, brukade han säga. Han hade alltid tre, fyra väl ekiperade män vid sin sida. De följde hans minsta rörelse med största uppmärksamhet – detta gav honom en air av makt och pondus som också gjorde att få vågade närma sig honom.
På den påkostade pressvisningen var det endast den ständigt leende och korrekta värdinnan som – medan hon serverade drinkarna – fick svara på kulturjournalisternas, till en början förvånansvärt blyga, frågor. Folk ängslades och trängdes och viskade till varandra att det var nog ett skämt det hela ändå eller … vad tror du?Lars Påhl syntes mycket under en period även i svensk media: Han skrev debattartiklar, medverkade i reportagefilm på SvT, och väckte stort uppseende med sina utförliga arkitektritningar av en ny skyline för Södermalm. De nya byggnaderna skulle uppföras på platsen för den nyligen eldhärjade och förstörda Katarina Kyrka. Dessa långtgående planer trampade på många ömma tår och gick bl.a. ut som första nyhet i radions nyhetssändningar…

WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien