visual artist

Transformativa Rum

Konstnärsgruppen FLECT – Anna Stina Erlandsson, Filippa von Krusenstjerna & Martin Ålund – har på uppdrag av kommunchef Stellan Folkesson arbetat med ett konstnärligt helhetsgrepp kring Socialkontoret Värmdö. Resultatet blev en unik miljö i dess medborgarytor innefattande platsspecifik konst, färgsättning och inredning.

Visionärt tänkande och konstnärlig kompetens har genererat en unik miljö i Socialförvaltningens lokaler. Här bildar kombinationerna av färgsättning, konst och möbler en dynamisk helhet – en rörelse mellan stort och litet, privat och offentligt, slutet och öppet.

Genom konsten kan man studera fenomen på oväntade sätt. Det oväntade kan skapa processer som synliggör och löser problem

Betongpelaren utgjorde från början ett problem: en mörk och massiv pelare som inte gick att rubba. Lösningen blev att göra pelaren större och lysande. Ljuspelaren symboliserar hopp, värme och kunskap. Det handlar också om att synliggöra människor för varandra.

Stabilitet

Mosaikväggen har ett uttryck både i närhet och på avstånd genom sin varma jordfärg. Dessutom omfamnar den rummet genom sin monumentalitet. Ljuspelaren och mosaikväggen i mötesrummet bildar tillsammans en bas som skapar stabilitet i miljön.

Flexibilitet, värme och mångfald

Bakom glasväggarna mellan mötesrummet och samtalsrummen hänger draperier i en rik och varierad färgskala. Färgerna representerar varje samtalsrums specifika ackord. I en tidlös och harmonisk färgsättning bidrar draperierna tillsammans med de färgsatta fondväggarna till olika stämningslägen. Färgerna representerar genom sina skilda uttryck flexibilitet, värme och mångfald.

Poetiska dimensioner

På väggarna i samtalsrummen finns platsspecifika bildkonstverk placerade. Konst­verken håller alla samma proportioner; en smal sträng som löper från golv till tak. De representerar poetiska öppningar, samt skapar balans i helheten.

Kontakt med omvärlden

Möbleringen utgörs av begagnade och handplockade kvalitetsmöbler, anpassade för offentlig miljö. Fördelarna med secondhand-möbler är många. Framförallt ges hållbarhetstanken ett konkret uttryck. Dessutom är det billigare. Jämfört med att inhandla nytillverkade möbler rör det sig om ca 70 procent lägre inköpspris. Tack vare dessa besparingar kan konst och andra inslag berika inredningen. Variationerna i möblernas uttryck bidrar till en upplevelse av tidlöshet i miljön. Recycling-inköp svarar mot omtanke med omvärlden samt respekt för miljön och varandra.

Lekfullhet

Hästen Saga och leksaken Bilen är lekfulla, inspirerande skulpturer för både barn och vuxna.

Konstnärsgruppen FLECT:

Anna Stina Erlandsson, Filippa von Krusenstjerna och Martin Ålund

FLECT i samarbeten med:

Värmdö kommun: Beatrice Jacobsson och Alf Widmark / Christian Dalberg, Light­directors of Sweden / Annika Heed, Konstnär / Anders Lembell, Konsthantverkare / Tomas Wincent, homehome / Eva Tornblad, Alfa Inredningar

Re-Flect, Transformativa Rum
2011
Sedan länge har det gjorts en åtskillnad mellan rum och konstverk: hela den epok som bygger på museum och gallerier förutsätter det konstanta rummet som något skilt från de växlande verk som ställs ut i detta rum. Denna gestaltning av rumslighet motsvaras formellt av en syn på tidslighet som en konstant, fortskridande axel längs vilken händelser äger rum, en efter en. Är detta konstens rum och tid?“ Offentlig utsmyckning” har ofta bestått av just bilder upphängda i en färdig miljö, där interaktionen mellan verk och rum uteblir. Eller bättre uttryckt: i sådana miljöer blir just “interaktionen” synlig men som problem, som brist på sammanhang och splittring i rummet. Men vår historia och samtid rymmer också en mångfald av alternativa gestaltningar av den konstnärliga rumstiden där det blir meningslöst att försöka skilja verk från rum, från måleriet i Lascaux-grottorna över romanska kryptor och Sala de Embajadores i Alhambra till tunnelbanans graffitimåleri.Det som sker på Värmdö är en omkastning av detta komplex, mer i linje med detta alternativa förhållningssätt. Här möts man av en total gestaltning av rummet utifrån ett konstnärligt perspektiv, där det inte är fråga om tavlor på en vägg utan mer en slags skapande transformation av rummet i sin helhet.Varje mötesrum bildar en enklav med egen färgsättning, egna möbler och gardiner, men samtidigt är dessa olika rum delar av en större helhet. En stum betongklump mitt i det gemensamma rum (som också är ingången till de mindre mötesrummen) blir till en ljuspelare, som istället för att dela upp rummet binder ihop det så att delarna integreras och börjar kommunicera med varandra. Den största sammanhängande väggytan kläs i mosaik och bildar en fond som reflekterar ljuset från pelaren. Helheten utgör ett färgackord och en mångfald av rum som inte går att överblicka från en enskild plats. Tillägnandet av verket kräver och förutsätter således rörelse i rum och tid, vilket bidrar till att det monolitiska rummet och den linjära tiden bryts upp.Konstens funktion blir här produktiv, i meningen att den frambringar ett alternativt rum, en mötesplats där den vanliga hierarkin mellan myndighetsutövare och utsatt medmänniska förskjuts. Det blir ett heterotopiskt rum i Foucaults mening, där flera olika rumsligheter överlagras (det officiella myndighetsrummet med den enskildes privata rum); där tiden bryts upp i heterokroniska övergångar (från ekonomisk nöd till hjälp, från missbruk till behandling, från hoppfullhet till avslag etc.); och där ett system av öppningar och slutningar iscensätts (tillträdet till rummen är begränsat, behovsprövat).Projektet präglas av en tilltro till konstens revolutionära potential, inte en Revolution som inträder i kalendern utan som något som potentiellt realiseras oavbrutet, också i de små mötena och som äger rum liksom i ögonvrån – där det mesta av våra liv utspelas. Leibniz talade om detta som de “små perceptionerna”. Som en vacker illustration av detta har stolarna i ett av rummen tidigare använts på Riksdagshuset.

Detta frambringande av ett transformativt rum motverkar åtminstone den oundvikliga binära dimension (‘vi är en myndighet’ kontra ‘du är i behov av sociala insatser’) vars reella politiska dimension på andra ställen understöds genom ökade satsningar på vakter, pansarglas och Säkerhet. På så sätt blir rummet en slags medaktör i den översättningsprocess som sker mellan dessa olika platser och tidsligheter, mellan de olika aktörer som bebor rummen. Det konstnärliga rummet föregår olikheterna och de skilda sociala positioner som kommer att intas, och erbjuder också en väg tillbaka till det obestämda som det gemensamma språk vi alla ursprungligen hemmahör.

Nicholas Smith (fil dr) Södertörns Högskola, Filosofi


Socialkontor i utveckling

Socialkontoret har en särskild plats i en kommuns verksamhet då vi dels möter en stor andel av medborgarna, dels är det många av våra besökare som inte träffar oss frivilligt. De människor som besöker socialkontoret är oftast i ett besvärligt läge i livet – kortvarigt eller under en längre tid – många är i kris och de flesta behöver hjälp och stöd att hitta lösningar på sina problem. Även om socialkontoret har de bästa intentionerna i syfte att stödja och hjälpa kvarstår faktumet att vi bedriver myndighetsutövning.

Inom socialtjänstens område utvecklas ständigt nya metoder och arbets- sätt där man försöker att se människan och där samtalet står i centrum. Vad det gäller den fysiska miljön på ett socialkontor finns däremot ingen utveckling, Sveriges besöksrum har sett likadana ut i decen- nier. Många socialkontor har problem med hot och våld och lösningarna är ofta pansarglas, vakter och sterila miljöer – lösningar som ökar människors känsla av utsatthet.

Vi vill att de mest utsatta människorna i samhället ska mötas av en miljö som är omsorgsfullt planerad och ger ett bra mottagande – en miljö där människor kan känna sig välkomna och delaktiga. Vi vill att våra medarbetare ska arbeta i en miljö som de kan känna sig stolta över och som tar fram den bästa socialarbetaren i dem. Vi vill utforma ett modernt socialkontor – en myndighet, där ledorden är inflytande, transparens, kreativitet och entreprenörskap som stimulerar människor – både klienter och medarbetare – till lösningar i svåra livssituationer. Vi har också en förhoppning om att säkerheten kan öka både för klienter och för personal, att hot och våld kan minimeras genom en genomtänkt mötesplats.

Alf Widmark, enhetschef Socialkontoret, Värmdö kommun
Beatrice Jacobsson, utvecklingsledare, Socialkontoret, Värmdö kommun

WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien